HeLa-celler är odödliga celler. De åldras inte som andra celler, och så länge de hålls i lämplig miljö lever de för evigt. Egentligen är de en mycket ovanlig typ av cancer. De upptäcktes på femtiotalet, i livmodern på en amerikansk kvinna vid namn Henrietta Lacks. Henrietta dog bara åtta månader senare. Läkarna stod handfallna, de hade aldrig sett något liknande. Livmodercancern spred sig genom Henriettas kropp som eld. Efter Henriettas död cirkulerades prover på hennes aggressiva cancerceller i laboratorier över hela världen. De har lett till många vetenskapliga genombrott och användes bl.a. i kampen mot polio. Utan dem hade det inte varit möjligt att få fram vaccin, och innan de upptäcktes var det knappast möjligt att odla celler i laboratorium. Så cancern som så brutalt tog Henriettas liv har sedan dess hjälpt till att rädda livet på många andra människor. Men, proven på Henrietta togs utan hennes vetskap eller medgivande. Först tjugofyra år senare fick hennes make och fem barn av en slump reda på att celler från deras maka och mor levde och förökades i laboratorium över hela världen. Det fanns då cellodlingar som flera gånger översteg Henriettas egen kroppsvikt. Familjen har aldrig kompenserats på något sätt, men historien om HeLa-cellerna har bidragit till att nya etiska riktlinjer har utarbetats och cellerna i sig fortsätter att utgöra grunden i mycket forskning. Cellerna vi ser på just den här bilden används i experiment som syftar till att förstå hur olika protein fungerar i kroppen, och hur de beter sig om de hamnar ”på fel plats”. Detaljbild från "Tabernaklet", kuben "Liv". Originalfoto av Alex Domain. Klicka på bilden för att gå tillbaka.